Underbar stund med Dusty
I år startade min man Tobbe och jag vår semester med en 10-dagars tripp till Irland. Jag vet inte vilka förväntningar jag hade, och det jag hört om Irland var mest pub-rundor i Dublin och inte så mycket om övriga landet, men Irland var långt över förväntan. Ett underbart land och trevliga människor. Vi längtar redan tillbaka!
Jag kom hem med över 2000 bilder i kameran, som alla ska gås igenom och bedömas: sparas eller kastas. Det tar ett tag och inget man kanske vill ägna soliga sommardagar åt. Jag kommer att lägga ut bilderna från vår resa på Irland här på bloggen i olika teman och här först kommer bilder på ett magisk stund som jag fick uppleva i den lilla byn Doolin, strax söder om Galway på Irlands västkust...
Infarten mot den södra delen av byn Doolin.
Vi bodde på Anthony's B&B, hos underbara Bridget och John. Härligt ställe och underbar frukost.
Samlingspunkten för traktens ungar varje kväll var piren i Doolin. Trots att vattnet är kallt i Atlanden, så badade dom för fulla muggar (fast många hade våtdräkt på sig). Högvattnet kom in på kvällen så det var då det blev kul att dyka och hoppa från piren. Piren var bara en gammal oansenlig betongpir med rostig järnstege - men ändå en "magisk plats", för runtom här höll en viss Dusty till...
Här på piren kunde man sitta och blicka ut över bukten och speja efter Dusty. Ofta såg man hennes ryggfena hoppandes långt där ute och ibland sökte hon sig inåt piren, speciellt när det var liv och rörelse med båtar och badande barn och hundar. Hon gillar sällskap.
Vi fick höra av en infödd man i byn att när den brittiska sångerskan Dusty Springfield avled 1999 så spreds hennes aska för vinden vid Cliffs of Moher och efter det så dök en delfin upp i bukten och som fick namnet Dusty av lokalbefolkningen. Sedan dess, nu i 14 år, har Dusty funnits i bukten utanför Doolin.
När vi kom till byn Doolin hade vi bara tänkt stanna en natt, men vi blev så förälskade i byn att vi inte kunde åka därifrån utan ändrade våra planer och stannade i tre dagar. Sista morgonen, före frukost, tog vi en promenad ner till piren för att kanske se Dusty för sista gången (under den här resan i alla fall). Vi spejade utåt och efter ett tag såg vi hennes ryggfena långt ut och sedan började hon närma sig piren. Hon cirklade runt och jag gick ner till vattnet och plaskade med armen i vattnet. Jag tror hjärtat skulle stanna när hon kom fram emot mig....
Här lyckades jag med darriga händer få fram mobilen och spela in en liten kort film av mitt möte med Dusty, som är en VILD delfin. Det var helt otroligt.
Hon gillade när man klappade henne. Fantastisk känsla. Hon kändes torr men samtidigt mjuk, som en gummibåt men samtidigt som sammet.... När hon vände upp sin vita underdel var den glattare.
Fick tyvärr inget bild just på det, men jag glömmer aldrig när hon tittade på mig med sitt ena lilla öga. Det kändes som tiden stannade...
Jag hade gärna hoppat i, men hade hört att hon kunde bli lite "hårdhänt", så jag stannade uppe på min kant.
Sen började hon buffa på mig och stänka vatten - hon ville leka:)
Tobbe fick också kela med Dusty.
Det var en dag vi aldrig kommer att glömma.